Allmän kunskap om religionen
I Heimland tror en att Solen är världens moder. Hennes värmande ljus skänker liv åt alla levande varelser. Hon ser till hela skapelsen, och hennes blick är så stark och klar att endast Månen kan möta den. Solen håller inte någon del av skapelsen över någon annan, och lyssnar inte heller på enskilda böner. Därför bör en inte heller försöka vända sig till direkt Solen när en behöver hjälp.
Månen är hennes make, och världens fader. Månen är den som anses stå närmare människor, och är mer intresserad av hur det går för dem. Under natten när världen är som mörkast kan en blicka upp mot månen, som en påminnelse om att ljuset ska komma åter. Det är ett hjälpsamt, varsamt ljus, som kan vägleda den som förlorat sin väg i mörkret. Det är också till månen en ska vända sig med sina böner. Endast Månen kan tala med Solen, utan att behöva vika med blicken för hennes välsignande ljus.
Allt som finns är Solens och Månens skapelse, och det människan kan använda sig av i världen bör ses som en gåva att vara tacksam för. Därför är det viktigt att leva i dygd och hedra de båda. Att leva ett hederligt liv fyllt av medkänsla för resten av skapelsen är ett sätt att visa sin tacksamhet. Om människor däremot lever odygdigt och tar livets gåvor för givet blir Solen missnöjd, och låter bli att skänka sin välsignelse tills Månen övertygat henne om att människorna förtjänar att ta del av hennes gåvor igen. Detta kan leda till exempelvis missväxt och sjukdomsepidemier.
Det finns ingen ”djävul” eller liknande motståndare. Det ”Stora Ondskefulla” handlar snarare om avsaknaden av ljus (Solen och Månen välsignar oss genom sitt ljus). En kan hamna i mörkret om en beter sig omoraliskt. ”Må du slukas av mörkret” är en allvarlig förolämpning, och syftar på att en anser att personen i fråga verkligen har gjort något hemskt eller är en vidrig person som förtjänar ett sådant öde.
I Heimland är det enligt lag bestämt att landets invånare ska följa tron på Solen och Månen. Denna lag uppkom för 12 år sedan efter en längre tids påtryckning från kyrkan, i ett försök att en gång för alla få bort den gamla folktron på skogsväsen. Drottning Serena satte däremot stopp för det tillhörande lagförslaget om att göra det straffbart att följa folktron, genom att påpeka att lagförslagets definition av brottet var alltför diffus.
En präst tilltalas med ”fader” eller ”moder” följt av efternamn. Ett klostersyskon tilltalas med ”broder” eller ”syster” följt av förnamn. De flesta i Heimland hyser djup respekt för dem som har kallats av Månen och hjälper gärna till när en präst eller annan företrädare för kyrkan ber om något.
Levnadsregler
För att blidka Månen är det viktigt att människor lever enligt några regler:
– En ber bordsbön före varje måltid och tackar Månen för det en fått. Till exempel: ”Tack, kära Månen för maten och drycken, jag ska njuta av den så mycket jag kan!”
– En lever dygdigt genom att undvika frosseri, horeri eller överkonsumtion av rusdrycker och tobak.
– En avhåller sig från synder såsom lögner, äktenskapsbrott och våld.
– Har en gjort något fel, så skyndar en sig alltid till en präst för att så fort som möjligt kunna göra bot och få förlåtelse.
Att Månen ibland är borta från himlen tolkas som tiden då en får klara sig själv och stå för sina egna beslut utan hjälp. Därför händer det både en och två gånger att Månens präster får ta emot bikter när den återvänder. En försöker så gott det går att göra rätt, men heimländarna är ett nöjeslystet folk som tycker om allt det goda som livet har att erbjuda. En kan helt enkelt inte låta bli att berusa sig, slåss, bli vänner igen eller dela bädd med någon annans partner. Ångern blir dock alltid enorm efteråt, ett tag tills en tror att en blivit förlåten. Då börjar det om igen.
Äktenskap i Heimland
I Heimland gör en ingen skillnad på män och kvinnor och därför kan alla ingå äktenskap med alla. Det är ett generellt monogamt samhälle där tvåsamhet är normen, men om ett äkta par beslutar att det ska vara tillåtet att ta in andra personer så går de till en präst och får detta välsignat. Prästen ska då bedöma om paret kan hantera detta.
En vigselceremoni i Heimland går till som följande:
– Paret går till en präst och meddelar att de vill bli vigda. Prästen ska då leta reda på sju personer som kan intyga att paret verkligen bör gifta sig och kalla dessa som vittnen vid bröllopet.
– Under själva vigselceremonin ska paret tillsammans gå in i lokalen eller till platsen där äktenskapet ska stå, utan att röra vid varandra, sida vid sida.
– Prästen säger sedan: ”Inför Solen och Månen har vi samlats här idag för att förena dessa två* i äktenskap”. Hen vänder sig sedan till de sju vittnena och frågar dem var och en; ”Har ni några invändningar mot detta äktenskap?” varvid samtliga förväntas svara: ”Vid Solen och Månen, nej”. När detta är gjort vänder sig prästen till paret* som ska gifta sig och ber dem ställa sig i mitt emot varandra och säger: ”Fatta din blivandes högerhand för Solen och säg ja”. Varvid båda* ska säga ja. ”Fatta din blivandes vänsterhand för Månen och säg ja” och båda ska ytterligare en gång säga ja. När de sedan håller varandras händer säger prästen: ”Ett äktenskap har inletts, hurra!” varpå alla samlade ropar ”Hurra!” så ljudligt de kan och sedan är ceremonin över.
*Om fler än två ska gifta sig så byter en helt enkelt ut ”två” till rätt antal. Under delen där paret ska varandras händer i en sammanflätning bildar man istället en ring med de som ska gifta sig, där allas händer möts i mitten.