Folket i Heimland tycker om att tävla och leka. Här är några vanliga lekar och tävlingar man kan stöta på i byar och städer. Vill du läsa om traditionen ”Kubbegubben” finns informationen längst ned på sidan.
Tävlingar som testar styrka och vighet:
Rövkrok: De som tävlar lägger sig bredvid varandra på marken, höft mot höft och huvud mot fotända. De lyfter sina högerben och krokar i varandra. Sedan trycker man till: målet är att få motståndaren att göra en kullerbytta.
Sparka hatt: En hatt, skål, bägare eller liknande hålls upp på en käpp. Man börjar med att hålla den kanske 120 cm ovanför marken, sedan lyfts den allt eftersom högre och högre. Om man inte lyckas sparka ned hatten är man ute ur tävlingen. De tävlande tävlar om vem som lyckas sparka högst för att sparka ned hatten. Ofta spelas musik till tävlingen.
Huggkamp: Ett kraftigt, tjockt föremål som t.ex. ett rep placeras på en huggkubbe. Målet är att hugga av repet med så få hugg som möjligt.
Hammarkamp: En eller flera spikar ska hamras ned fullständigt med så få slag som möjligt.
Skrangelben: Alla som tävlar står i en cirkel, fot mot fot. En person börjar och flyttar sin ena fot så att den rör vid någon av fötterna på personen till höger. Den personen måste i sin tur flytta foten som blivit berörd till någon av fötterna på nästa person till höger, och så vidare. I vissa varianter tillåter man att de som spelar vrider på sina fötter, andra spelar mer strikt med att man måste vara vänd åt samma håll hela tiden. Foten får bara lyftas och sättas ned en gång, man får inte ”mellan-trampa”. Om man sätter ned foten för tidigt eller om man tappar balansen är man utslagen ur tävlingen.
Tävlingar som testar precision:
Hästskokast: En ungefär tumstjock käpp hamras ned i marken ungefär sex meter från de som ska kasta. Två rep läggs runt käppen, ett som är ungefär ett steg ut, och ett som är två steg ut. Man spelar fem omgångar, och i varje omgång får en spelare kasta fem hästskor. Först kastar alltså A fem hästskor, sedan får B kasta fem, och så vidare. Poäng räknas enligt följande: 20 poäng om hästskon ”hänger” på pinnen, 7 poäng om hästskon lutar mot pinnen eller landar inom det innersta repet, och 3 poäng om hästskon hamnar innanför det yttre repet. Poängen räknas samman efter den sista omgången.
Yxkastning: Kast med liten yxa mot måltavla. Poäng räknas per yxa som träffar målet: flest träffar inom ett visst antal omgångar vinner. Ofta räknar man ”bäst av fem” eller ”bäst av sju”.
Tävlingar som testar koncentration och klurighet:
På marknaden i Grimstad: Det här är en minneslek. Man håller i ett föremål (t.ex. en mjuk tygboll) som antingen kan skickas runt i cirkel, eller, för att göra spelet svårare, skickas till vem som helst i cirkeln. Den som skickar föremålet säger: ”På marknaden i Grimstad jag såg mången sak”, varpå de andra svarar: ”Vad såg du?”. Skickaren hittar på ett svar, till exempel: ”En silverne hatt!” Nästa person som skickar måste nu komma ihåg vad som redan sagts, och lägga till ytterligare: ”En silverne hatt och ett krus vin”, ”En silverne hatt och ett krus vin och en kossa”, och så vidare. När någon glömmer blir den utslagen ur leken och marknaden ”nollställs” till nästa spelare.
Grodorna i dammen: Det här är en lek som ska gå ganska snabbt. Deltagarna sitter på varsin stol eller bänk i en ring. De ska säga frasen: ”En groda hoppade i en damm” så att den första personen säger: ”En”, nästa person säger ”groda”, den tredje säger: ”hoppade” och så vidare. På ordet ”hoppade” ska man göra ett litet ”hopp” från sin plats. När frasen är färdig ökar man antalet grodor och ord: ”Två” – ”Två” – ”grodor” – ”grodor” – ”hoppade” … och så vidare. Den som säger fel eller hoppar på fel ställe blir utslagen ur leken.
Klapp-och-vänd leken: Man börjar med att lägga sin vänstra hand över personen till vänsters högra hand så att de ligger i kors. Sedan fortsätter man runt bordet, så att alla sitter med armarna i kors. Sedan klappar någon i bordet. Efter det ska ”nästa” hand på tur klappa. Sedan fortsätter man bordet runt. Men – det gäller att hålla koll. Om någon klappar två gånger i bordet så vänder man och turen går i stället medsols. Om någon tvekar eller gör fel får man ta bort den handen som gjort fel. När bägge händerna är borta är man ute ur leken. Den med sista handen kvar på bordet har vunnit.
Bara för att det är roligt: Vissa lekar tävlar man inte i, utan leker bara för att det är roligt. Här följer ett antal.
Kung Walters bästa brokor: Deltagarna i leken sitter i en ring. En deltagare står i mitten. Hen rör sig runt i ringen och frågar olika deltagare saker som till exempel: ”Vad har du för högtidskläder?” eller: ”Vad önskar du dig till middag?” Svaret är alltid: ”Kung Walters bästa brokor!” Man ska försöka hålla masken och se så allvarlig ut som möjligt. Målet är förstås att få någon att börja skratta, varpå den personen får bli utfrågare istället.
Spisa kungligt: Två deltagare sätts på var sida om ett bord och får ögonbindlar på sig. Mellan dem placeras en träskål med vatten och de får varsin träsked i handen. De ska nu försöka mata varandra med vatten, vilket brukar sluta som en blöt affär för alla inblandade …
Dra oxe: Fyra deltagare i någorlunda jämna storlekar ställer upp. Två är oxar och två är seldon. Oxarna ställer sig på alla fyra på marken med rumporna en bit ifrån varandra, vända åt varsitt håll. Seldonen lägger sig nu på oxarnas ryggar så de har knävecken över oxens axlar och hänger med huvudet nedför oxens rumpa. Seldonen greppar tag om en kraftig käpp, varpå oxarna börjar dra åt varsitt håll. Det vinnande laget är det som lyckas hålla kvar i käppen och dra det andra ekipaget baklänges eller dra seldonet från oxens rygg.
Käppasnurr: Den här leken utförs i lag. Två lag ställer upp sig på varsitt led. De första i ledet ska springa fram till två käppar som står nedstuckna i marken, sätta pannan mot käppen och på det sättet springa tre eller fem varv medsols, innan de får springa tillbaka till sitt lag igen. Första laget som får sin sista spelare tillbaka över startlinjen vinner.
Armkroksstafett: Deltagarna delar upp sig i två lag, och varje lag delar sedan upp sig i jämna par. Paren behöver vara någorlunda jämnstora. Paren krokar arm rygg mot rygg. Det gäller att korsa startlinjen, runda något ca 4-5 meter bort och ta sig tillbaka, hela tiden rygg mot rygg. Första laget att få tillbaka sitt sista par vinner.
Den blinde soldaten: Två deltagare placeras på var sin sida om ett robust, ganska lågt föremål som t.ex. en kista. De får varsin ögonbindel och varsin säck fylld med ull eller halm. De måste hela tiden ha minst en hand på kistan, men utöver det kan de röra sig som de vill. Nu ska de turas om att försöka träffa varandra med tygsäcken, genom att ropa till varandra och försöka höra var den andra befinner sig. Försten att få in tre träffar vinner.
Mäster kallar: Alla deltagare sätter sig på varsin stol i en ring. En väljs till Mäster. Den som sitter till vänster om Mäster blir lärling nummer ett, nästa blir nummer två osv. Alla klappar sedan händerna i takt; först på knäna, sedan ihop och sist med knutna händer och utsträckta tummar bakåt på båda sidorna om huvudet. Sedan om igen likadant hela tiden i samma rytm.
Sedan säger mäster: ”Mäster kallar Ett!” (eller någon annan av lärlingarna) Han måste säga ”Mäster” när han slår på knäna, ”kallar” när han klappar ihop händerna och ”Ett” när han slår tummarna bakåt. Utan att bryta rytmen fortsätter ”Ett” att säga: ”Ett till Fem”. Fem säger: ”Fem till Mäster” etc. Man fortsätter så till någon faller ur rytmen, säger ett nummer som inte finns eller om Mäster säger ”Mäster till Fem” i stället för ”Mäster kallar Fem”.
OBS! Mäster använder alltid ordet: ”kallar” och de övriga ordet: ”till”.
När någon gör fel flyttar han till sista platsen på Mästers högra sida och får det sista numret eftersom han nu är den sämste lärlingen. Alla som satt till vänster om honom flyttar ett steg åt höger och får nu ett lägre nummer. T ex Fem blir nu Fyra osv. Om Mäster gör fel får han flytta till sista plats och Ett blir nu Mäster.
Vill man göra det lite svårare så kan man säga att man aldrig får kalla på den till höger eller till vänster om sig själv.
Kubbegubben: Kubbegubben är en tradition som utövas på Kransdagen på olika platser i Heimland.
Kubbegubben är ett relativt litet vedträ, uppklätt som en människa.
Under natten mellan Kransafton och Kransdagen placeras Kubbegubben ut på någons tröskel eller innanför dörren. Sedan passas Kubbegubben från familj till familj under hela lördagen, innan leken tar slut på Kransdagens eftermiddag. Målet är att INTE ha Kubbegubben när spelet tar slut.
Regler:
- Kubbegubben måste lämnas synligt i en annan familjs hem, innanför tröskeln. I ett hörn, bakom en dörr eller under ett bord är godkänt, under en filt eller i en låda är inte godkänt.
- Kubbegubben måste lämnas medan den andra familjen är hemma. Man måste hälsa på och prata med varandra. Delvis på grund av detta hälsar folk på hos varandra ganska ofta på Kransdagen – om man inte hade Kubbegubben med sig första eller andra gången man hälsade på under dagen, kanske man inte har den med sig den tredje gången heller?
- När Kubbegubben inte är “på hembesök”, alltså att man har den med sig till någon annan, måste den stå synligt i ens eget hem.
- Upptäcker man att någon försöker lämna Kubbegubben i ens hem hälsar man klart och tydligt på Kubbegubben: “Nämen goddag, Kubbegubbe! Så trevligt att se dig!” Den som misslyckats med att gömma Kubbegubben får acceptera sin förlust och försöka gömma Kubbegubben hos någon annan.
Leken tar slut på eftermiddagen innan kvällens festligheter börjar. Då ringer en bybo (arrangör) i klockan och ropar: “Kubbegubbe, kom hem!” Den familj som just då har Kubbegubben får så lov att vara ärliga och komma med Kubbegubben till klockringaren. Om någon händelsevis inte upptäckt att Kubbegubben är hemma hos dem visar den som senast lämnade Kubbegubben var den är någonstans.
Straffet för att ha Kubbegubben som gäst när klockan ringer är att familjen vid ett tillfälle under festen måste hjälpa till och servera de andra byborna. Till varje person man serverar berättar man att: “Kubbegubben hälsar och tackar!”